lyckligflicka

nu sitter jag här igen, har inget att göra. (som vanlit ..)
hela helgen ska vi vara hemma, tydlig så har min pojke aldrig tid, varken helger eller veckor. Inte att ha flickvän i alla fall. allt annat har han självklart tid med. och med alla andra tjejer som flockas omkring honom för den delen oxå. han är en riktig flörtis, och alla tjejer flörtar tillbaka inte konstigt att jag blir sotis. och inte lyssnar han när jag pratar med honom heller.

för fyra veckor sedan var jag lycklig, allt var toppen. underbara vänner, en häst som jag utvecklas tillsammans med. en pojkvän som umgicks med mig, en familj som upskattade varandra. nu har allt förändrats, det är likadant som det var innan sommaren. Jag står still med min ridning, (då disa är halt hela tiden) min pojkvän har absolut inte tid att ha flickvän eller hålla löften. en familj som kastar skit på mig, vad jag än gör.. och så är jag ju dessutom tjock. och mina vänner, jaa dom kan jag inte precis säga att det heller går bra med.

jag går och håller allt inom mig, det är därför jag bloggar. måste få ur mig skiten på något sätt, så att dom som läser kanske fattar hur jag egentligen mår, om någon bryr sig. sen chamir åkte har jag inte varit hel. han var en stor del av mitt hjärta och det som gjorde mig lycklig. visst jag har disa men det är inte samma sak. Jag är trött på att alltid ha motgångar, visst jag har klarat mig hitills även om det varit nära några gånger.