hmm..


hur lyckas jag alltid hamna i såna här situationer, ? jag vill bara att allt ska ordna sig, vill bara att leendet ska vara äkta att jag ska få vara med den jag tycker om. istället gör allt ont tån, foten, knäna, handlederna, ryggen, axlarna, hjärtat, huvudet.. allt det vanliga med andra ord, inte skönt.

jag blir så ledsen, eller så jävla besviken påmig själv som sätter mig i såna här situationer. vill bara att allt ska ordna sig, gå ut och lägga mig i snön känna hur kroppen domnar bort, hur allt blir lättare när kropssdelarna försvinner och sen tillslut så är allt klart. varför i hela friden kunde inte allt vara enkelt? vad har jag gjort för att förtjäna att må så här, jag kan inte ens gråta, fast att jag skulle behöva få ut lite tankar. hålelr så mycket skit inom mig, men men .. jag klarar mig men gud vad det lockar att gå ut och lägga mig i snön, det är ju bara att skylla på att jag ramlat och inte kommer upp. Det vore typiskt cassi, en riktig klant !

Måste verkligen rensa huvudet lite, hur gör jag när jag inte kan gå ut och springa ? jag vill bara springa tills halsen gör ont, tills lungorna slutar att sammarbeta och benen viker sig. vill springa bort fån alla bekymmer och sen somna gott, att istället sätta sig och plugga när alla tankar kommer ikapp en och alla känslor oxå för den delen, och så ser man på tv eller lyssnar på musik och så kommer tårarna, jag är så van vid det. dom kommer nu oxå, jag kan bara sucka åt mig själv men jag kommer inte få det jag vill ha. Jag har fått det en gång, men nu har jag förlorat det igen. Man säger att kräleken gör en lycklig men olycklig kärlek är den som jag oftast får uppleva och den får mig att nå sämre än nånsin. Det är allt på en gång, rester, foten, hunden, ponnyn, ridningen, disa, mormor, familjen, kusinen, vännen, kroppen. varför allt nu ?

Klart det finns ljusa stunder i min vardag oxå min hund gör mig glad, men nu får ajg inte ens våra promenader längre.. Att träffa farfar i söndags gjorde mig riktigt glad, att min pappa gör allt för att hämta mig från skolan. Min bästevän gör så gott hon kan, det är inte lätt jag vet sötnos. Kimmo, dennis, frida och nicole fick mig glad igår, idag oxå förresten.

När man var liten var det så himla enkelt, vill bara vara liten igen :( kan man inte hoppa bak typ tretton år .. !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0