lyckligflicka

Jag är ledsen, men det är insidan som gråter. Det ingen ser, är det ingen som lider utav.

Det finns så mycket att säga, så mycket som skulle behöva komma ut. Istället står jag och ler, är tyst och lyssnar på andra. För mig har alltid alla andra gått före, men i sommar har jag liksom inte orkat. Men fick så mycket skit över att jag råkat visa hur jag mådde så nu är det slut på det, nu åker muren upp igen. Och den här gången får man nog jobba för att komma igenom den igen, om man inte råkar veta precis vad man ska säga kan det ta tid.

Den här sommaren har varit sjukt jobbig, jag har verkligen behövt kämpa för att orka. Men jag har klarat av sommaren, den lätta delen utav året, och ser nu fram emot en ännu hårdare vinter. Jag tänker inte låta någon komma tillräckligt nära för att såra mig, det är ingen värd. Och dessutom har jag ett stort tomt hål, som ingen kan fylla ..

Den här sommaren har slitit på mig, jag har ständigt ont. Nu är jag bara ärlig, men ingen vet exakt hur jag mår. Nu bygger jag upp muren igen, och återigen ska ingen få se hur jag mår.